annalundins.blogg.se

 

Helgen började som sagt med en pay&jump, stor chansning från våran sida då Shino inte är hoppad speciellt mycket och som jag tidigare skrivit så har han en spärr som kan slå till. Så det var lite 50/50 om det ens skulle fungera.

 

Vi var fruktansvärt välplanerade och effektiva den här dagen, nästan galet. Ponnyn var nyfiken men inte helt överallt, lite småsvårt att stå stilla men det var förståeligt, han har aldrig varit iväg där det är mycket runomkring redan när man lastar av.

 

Framridningen gick utmärkt, han hade inte direkt någon broms men jag kände inte för att bråka allt för mycket med honom. Framhoppningen gick även den bra, vägrade första gången vi kom på räcket men efter det som rullade han på riktigt bra. Tog inte många språng alls, vågade inte ifall han skulle tröttna eller bli trött i kroppen.

 

När vi väl kom in på banan så blev jag givetvis helt galet nervös, har typ sämsta tävlingsnerverna ever! Det blev oväntat snabbt våran tur då den innan fick ett abrupt slut. Sagt och gjort, det var bara att sätta igång och tuta och köra. Massor med rosa och lila hinder fanns på banan, våran nemisis men kung som han är så bara hoppar han. Shino verkligen letade hinder och hoppade allt jag styrde på, obeskrivlig lycka när vi tog oss i mål, felfria! Det som jag trodde skulle vara omöjligt klarade vi med oväntad lätthet. Sitter fortfarande med ett leende på läpparna efter den här dagen och fick helt klart mersmak, vi kommer garanterat åka ut på fler pay&jumps i framtiden.

 

 

Då var det dags för dressyrdelen av helgen, vi skulle för första gången rida LB:1. Var helt klart nervösare för den här dagen, det är liksom mera som behöver klaffa.

 

Dagen började tidigare än lördagen men knoppat hade jag gjort dagen innan så det var mest bara att hiva in allt i bilen, rykta ponny och lasta. Även denna dag gick smidigt, Shino var lite lugnare idag när vi kom fram. Men framridningen.. Alltså holy crap, det fanns ingen broms what so ever och han blev lite tjurig när jag försökte fånga upp honom. Spännande utgångsläge liksom.. Gjorde det bästa jag kunde men hade verkligen inte en behaglig känsla. Sedan blev det lite för långdragen framriding, men sådan händer.

 

När vi sedan fick komma in på banan så fick jag inte ut honom i bortre hörnet, vilket syns på filmen, sedan så stod han emot något så sinnessjukt långsidan mot publiken där dörren fanns och kortsidan där publiken satt. Vid det här läget tänkte jag mer "whatever, låt oss få det här överstökat.." Ponnyn var så sinnessjukt spänd och jag var ju helt löjligt nervös.

 

När vi fick våran startsignal så slutade jag nog andas och ponnyn snubblar in på inridning och den blev smärre pannkaka efter det. Ah nej alltså det var helt klart inte en trevlig känsla genom programmet, ville mest dö typ. Haha, gissar att det är något man måste träna på, att rida program liksom.

Men som jag nämnde var ponnyn spänd, knäppte av i nacken och gick inte att påverka som tex i mellanskritten. Jag länger ut tyglarna men ponnyn är fast med huvudet och länger inte ut något alls, försökte verkligen få honom att slappna av lite i det läget men icke. Sedan stod han som jag skrev emot väldigt mycket på allt mot publiken, förståeligt då han aldrig har varit i den situationen förut. Men han var ju hur duktig som helst som trots det här spända gjorde allt jag bad om nästan utan några snedsteg, han levererad vad han kunde med sin spändhet för dagen liksom. Jag är grymt stolt över honom!

 

 

Vi lyckades skramla ihop 61,25% dock så fann vi det lite tråkigt att det inte i princip fanns en enda positiv kommentar trots att det bara var en träningstävling.

 

För mig som aldrig har varit en tävlingsmänniska och bara ridit program för domare 4 gånger någonsin så är jag fruktansvärt stolt, men jag är ännu mera stolt över Shino. Tredje gången han är ute och "tävlar", andra gången han går ett dressyrprogram utanför hemmet. Underbara häst! <3